Oj, varit några intensiva veckor nu med sjukdomar hit och dit och så flytten av butiken...  men flytten gick smidigare än vi trodde och nya lokalen är sååååååååååååå fin!!!! Blev ett riktigt lyft!!! Välkommen in och kika om ni har vägarna förbi Söderhamn!!!   

Den här bloggen har jag inte orkar uppdatera för jag har varit otroligt trötter, men nu känns det som om det vänt!!! Får skriva ett längre inlägg en annan dag!!!! 

Lämnar med en grupp som är riktigt bra och var förband till Rammstein, sköna Viola Wamp - här har du Deathstars!!!

Mina kära vänner.......... och alla andra som jag känner     Vill ge lite extra uppmärksamhet till några av mina vänner som jag tycker behöver det, lite uppmuntran!!! Utan inbördes ordning:

Yvonne - Oj vilka minnen jag har med henne, många många från Skytten - speciellt ett när vi sitter på glasaltanen och dricker vin och lyssnar på Eros Ramazotti! Haha och våra egokort.....   Hon är en go vän även om vi kanske inte umgåtts jättemycket dom sista åren så finns hon där!!! Och hon är en kämpe, -20kg på vågen, you go girl!!! Och hon är den som kommer på konstiga grejer som vi ska göra, som att gå till Bollnäs, vilket blev till Glössbo men det var jäkligt bra av oss, och nu har vi ett litet äventyr i vår som vi ska göra och ett roligt i höst/vinter - only you my dear kan komma på nåt sånt!!! Tack för att du finns!!!    

Camilla - my soulsister!! Hon är den som hör på mitt tonfall att jag inte mår bra när jag låtsas att allt är bra. Och det blir bara tok när vi träffas, många fina minnen finns det....  Vi ger varann små presenter då och då och det betyder mycket, som nu senast på Alla Hjärtans Dag när hon kom in med ett gulligt kort till mig!! Oxå en kämpe, det här klarar du gumman!!!   Tack för att du finns!!!    

Sofie - en ny vän men som har funnits i min bekantskapskrets länge! En konstnär som är sjukt duktig, många strängar på sin lyra! Kommer med uppmuntrande ord när man behöver det och rolig att umgås med, slutar inte att prata!!! En fighting spirit!!! Tack för att du finns!!!    

Ni andra är icke på något vis glömda, tack för att ni finns     

Men vad är det som pågår? Nåt skit är det ju då nästan alla man känner är sjuk eller har varit sjuk och inte blir man riktigt frisk heller....... går några dagar så är det lika igen!!! Och nu florerar ju magsjuka oxå och jag är glad att vi hittills sluppit det men det är väl kanske bara en tidsfråga........... 

Som jag skrev förra veckan så är det många barn som är sjuka och behöver vistas på sjukhus och det gör ont i mitt hjärta, dom får bra vård på sjukhus men man vill ändå inte att dom ska vara sjuka och behöva spendera tid där.  

Nora och Theo då? Nora hostar och Theo snorar och dom är hemma för jag är ledig idag, och fortsätter det såhär måste dom vara hemma imorgon oxå men det lär märkas!!! 

Jag skickar en stor kram till alla som behöver det!!!     

I måndags var det dags för andra Pole Dance-passet och oj oj........ det var jobbigt, fick ju träna armarna och nu är det verkligen bevisat att jag inte har några armmuskler      Men det var kul, dock lite svårt att släppa loss men lagom till att passet var slut (2timmars pass varje gång) så hade jag äntligen släppt loss- sista låten tyckte jag gick som en dans      Och vår instruktör är toppen, och allt ser så himla lätt och graciöst ut när hon visar oss vad vi ska göra!!!   Träningsvärk i armarna och magen har jag oxå   

Pratade med en vän om otrohet häromdagen...... och ja.... vad ska man säga... jag tycker det inte är acceptabelt, okej om man inte längre är kär i sin partner men är det inte bättre att göra slut och skiljas som vänner om det går än att helt förstöra det med att vara otrogen?  Och vart går otrohetsgränsen? Är man otrogen om man flörtar??   Eller är det vid en puss?  Vad tycker ni???

Själv så tycker jag inte att det är otrohet om man flörtar, det kan vara lite nyttigt för samboförhållandet  

På tal om något helt annat nu, vill bara sända ut massa kramar till vänner/släkt som har det lite tufft med små sjuka barn,   man önskar att man kunde ta över så att barnen slapp vara sjuka och spendera tid på sjukhus...   All styrka till er     

Måndag  och ny vecka..... dags för andra passet av Pole Dance ikväll...  

Igår var det en jobbig dag för jag var sugen på allt möjligt - jäkla kolhydrater... och jag åt faktiskt kolhydrater... i form av korvbröd... ja.. ja.. man kommer i svackor bara på´t igen nu!!! 

Så härligt att våren är på väg... man blir så mycket piggare och det är härligt att gå upp på morgonen och det är ljust ute!!! I like it!!!!

Melodifestivalen var ju i lördags och rätt låt vann, grattis Loreen, men oj vad Danny blev knäckt.. man såg det på honom, måste ha varit jättejobbigt!!!  Men om man ska summera årets festival så tycker jag att det överraskande varit många bra låtar med.......  kors i taket!!! 

Kram

Då var jag på mitt första pole dance- pass i måndags, och oj - jag har inga muskler alls!!!  Och jag kände mig som en elefant i en porslinsaffär men det var kul, dock hade jag svårt att släppa alla tankar och bara släppa loss - hade helgens sjukhusbravader med Theo i skallen......       Jag hoppas verkligen att jag kan släppa allt på måndag och bara släppa loss!!!   Och jag undrar, herregud hur det såg ut när man gjorde sin dansrutin, hahaha...........  Det här med att puta ut bröst och stjärt är jag inte van vid   

Träningsvärk fick jag i Onsdags, haha, men det var en skön träningsvärk!!!   Sadist som jag är!!!!

Efter passet när jag väntade på att Peter skulle komma och hämta mig var jag tårögd och kände för att börja storböla men det gick över...  fast jag kände att jag skulle behövt gråta ut.........     i Onsdagskväll lyckade jag äntligen gråta, men det var mest för att jag grät till Greys Anatomy.....

Imorgon är det final i Melodifestivalen och jag hejar på Loreen, Danny och Dead By April........  bara någon av dom vinner så blir jag nöjd!!!!

Igår fick jag hem min canvastavla som jag beställt - på mig själv, ego javisst    Gjorde från ett av modell för en dag-korten från i somras!!!  Den ska upp i sovrummet!!!! 

Och jag vill tacka igen för alla fina kommentarer på facebook angående Theo!!!      

Kram!!!

Vaknade strax före sju i lördagsmorse då Theo ropade... gick som vanligt in och hämtade honom och lade han i vår säng, han sade att han ville ha välling så jag gick och fixade det men han hade nästan somnat när jag kom in med den.  Jag lade mig och sen hörde jag att Theo snuttade väldigt på nappen men tänkte inte så mycket på det...  efter en stund vänder han sig om och så börjar han att rycka... jag tittar upp på honom och ser att det är något som inte står rätt till med honom - hans ögon är med men ändå borta och han är helt stel och rycker..   jag och Peter flyger upp och säger att vi måste ringa sjukrådgivningen.. men innan jag slagit numret dit säger jag att nej, vi måste ringa 112 vilket jag gör... pratade med 112 och dom skickar ambulans....  Peter ringer sina föräldrar som kommer över och hämtar Nora och då kommer 2 stycken ambulanser... Ambulanssjukvårdarna kommer in och så ger dom Theo nånting i näsan som gör att han slutar krampa...  dom frågar lite om Theo och vi berättar att han har Cah och att han går i Gävle och att hans läkare har sagt att vi ska till Gävle om han blir sjuk...   Ena ambulansen åker när det lugnat sig och vi får sätta oss i den andra som ändå kör upp oss till Hudik.

Väl inne på akuten i Hudik tar dom blodsockret (jag ber om ursäkt om jag säger fel men jag kan inte alla termer) och det visar sig att det är jättelågt - 1,2 och då blir det full fart där inne.... kaos, nästan lite panikartat...  dom försöker sätta infart men Theos kärl går sönder... dom ringer narkosen som kommer och även barnläkare som kommer ner........ dom sticker sönder Theo innan dom lyckas ge honom glukos som gör att han vaknar till men då säger en av dom att han ser ut att krampa igen för ögonen fladdrar omkring...  men efter en stund så vaknar han till liv ordentligt och man ser att han är med i ögonen.  Vi flyttas upp till barnavdelningen och där tas det prover och efter nästan 6 timmar så får han äntligen dropp!      Och den kvinnliga doktorn som var där tyckte jag inte om, riktigt barsk - okej om hon är det mot mig men att vara så mot Theo... näe .. och så skäller hon nästan ut mig när hon säger att Theo måste få sin medicin när han ska ha den.. det är vi som bestämmer och inte han.   Men herregud, det vet väl vi oxå...  och det är en liten kamp ibland att få i honom och det tar tid ibland men i sig får han....    

Och vi vet att det är viktigt att han får sin medicin på sina tider, fan, vi har hållt på med det här sen Theo var 1 vecka gammal............

Och så frågar dom oss hela tiden varför vi åkt till Hudik.......... men jisses, jag säger att vi sade till ambulansen att han går i Gävle men dom tycker att vi kan åka till Hudik då han slutat krampa....  Jag ska höra med hans läkare om man kan göra så att om det blir akut med Theo att det står hos 112 att han ska till Gävle. Vet inte om det går men ska höra....

I alla fall så blir han bättre.. ja han spyr ordentligt 2 gånger på lördag men på kvällen får han behålla allt han äter.. och likaså på söndagen...   under tiden vi är där tar dom och kollar blodsockervärdet ofta för att se hur det ligger...  

 Och jag kan tala om att Theo tyckte det var skönt att få komma hem igår kväll, han tjatade hela tiden på att få åka hem!!!  

Orsaken då??  Han spydde på fredagkväll och då han hans kropp inte med att ta upp medicinen... vi har fått order att spyr han inom en timme så ger man honom ny dos men nu är det att spyr han inom två timmar efter medicinering så ger man honom ny dos.  Så jag hoppas verkligen att det inte händer igen....  

Jag är så glad över att han ropade på oss på lördagmorgon, tänk om han legat kvar och inte sagt något och jag och Peter fortsatt sovit.. då hade vi inte märkt att han legat i sin säng och krampat...  hur hade det gått då???? Vill jag inte ens tänka på.....................................

Nu är han piggare och vi försöker ta det lugnt.... hans kortisondos är fördubblad några dagar framåt för att hans kropp ska återhämta sig riktigt!!!

Och det gör så ont när det absolut värdefullaste man har är sjuk..........  och jag är förvånad över att jag ändå var så lugn i helgen...........  men jag känner att det börjar komma ikapp.... 

    Och jag vill tacka för att fina och omtänksamma sms och kommentarer på facebook, tack så mycket, ni vet inte hur mycket det betyder        Att känna det stödet, tack tack tack!!!!