Då är det två veckor sedan som jag och Theo fick åka lite ambulans... 

Började med att personalen på Theos dagis sade att han varit ledsen och lite trött och klagat på ont i nacken när vi hämtade honom på dagis på måndagseftermiddagen...   och när vi kom hem ville han sova nästan på en gång... jag tänkte att han börjar väl bli förkyld eller så så jag gav honom en trippeldos medicin när han lade sig, han somnade strax efter 17.30 men vaknade vid 22.00 och ville ha glass vilket han fick...   Sen gick vi och lade oss och han sov med mig. Strax före 06.00 på Tisdagsmorgonen vaknade Theo och gick upp och kissa och drack vatten, sen lade vi oss igen och efter ca en halvtimme började han krampa.. jag fick panik och ringde först Peter som är på jobbet, han svarade dock inte så jag ringde 112 som säger att jag ska blöta en handduk och lägga på honom... och så försöka ge honom lite honung men i brist på det blir det sirap och jag fick in ett finger i mun på honom så han kände sirapen och efter några sekunder slutade han krampa...    Ambulanserna anlände efter några minuter och tog blodsockret på Theo som då var nere på ynka 1,2...   fick i honom lite mer sirap och bar ut honom till ambulansen och det bar iväg till akuten i Gävle där sköterskan inte trodde på ambulanssköterskan som tagit blodsocker på Theo på väg ner och då var det 2,2.. så sköterskan på akuten tog det igen då hon tyckte Theo såg så pigg ut och det visade att det sjunkit till 1,8... så iväg och hämta saft och dextrosol som Theo smaskade i sig...  sen mackor åt honom och till mig! 

Blodprov togs och dom satte infart, och vi fick träffa Thomas, en specialist från Uppsala.

Efter några timmar nere på akuten fick vi komma upp till barnavdelningen och Theo fick dropp..  och sent på eftermiddagen hade han piggnat på sig, och Thomas ordinerade chips för att Theo behövde få upp salthalten i kroppen och han åt dåligt.. så det var bara att gå och köpa chips åt honom      Inte alla läkare som ordinerar det!!!

Vi fick stanna kvar över natten för att Thomas tyckte att det var dumt att behöva åka så långt om vi skulle behöva åka tillbaka...  

Men på Onsdagseftermiddagen fick vi åka hem efter att först ha fått Solucortef utskrivet och blivit visad hur man ger det... 

Orsaken till att Theo krampade var troligtvis nån liten infektion .. trots att jag gav honom en trippeldos av medicinen så hjälpte inte det...    Nu är han åter pigg, barn har en otrolig förmåga att återhämta sig fort, och tur är väl det!!!    Var så jobbigt att se honom krampa och höra honom gny... usch och fy....

Theo började kräkas i Tisdagskväll, fick inte behålla något... ringde ner till barnavdelningen i Gävle och efter prat med jourhavande läkare sade dom att vi skulle komma ner....   Så sagt och gjort, vi lämnade Nora hos farmor och farfar och drog iväg ner till Gävle.   Dom har tydligen gjort om rutinerna för förut har vi alltid fått åka upp till barnavdelningen direkt men nu fick vi gå via akuten... så vi anmälde oss där, och satte oss och väntade, fick vänta en 30-45min innan vi fick ett rum.  Där gick det ganska fort ändå, en sköterska kom och satte bedövningsplåster så att dom skulle kunna ta blodprover och ha en infart för dropp och medicin. 

Theo var lite omtöcknad och yrade när sköterskan tog av bedövningsplåstret, sade att hon bet honom    och sen skällde han när hon höll fast armen för att den andra sköterskan skulle kunna fixa infarten.   Efter det kom det en läkare som berättade att han skulle ringa Uppsala och höra hur mycket medicin Theo skulle ha då han hade lite feber oxå.  När vi skulle rulla upp till barnkliniken/avdelningen fick jag och Peter ta på oss munskydd, plasthandskar och plastförkläde och theo fick munskydd..  för att inte smitta om det var magsjuka.  Sagt och gjort men när vi rullade igenom väntrummet på akuten fick killen som satt där samtidigt som oss lite panik när han såg oss komma i full skyddsmundering....       

Uppe på avdelningen var sköterskorna jättesnälla, vi kom upp dit runt 4 på morgonen/natten och båda två fick stanna kvar (annars är det att bara en förälder får stanna pga av plastbrist eller nåt sånt) eftersom det var dåligt väder och vi har ju en bit att åka.   Och det, just att båda fick vara kvar....... åh vad skönt det var...  man behöver vara två...     Jag kan inte med ord beskriva känslan av att ha Peter hos mig och Theo... vilken lättnad!!

   Theo fick iaf dropp och medicin och jag och Peter fick kaffe och äppeljuice. Sen lade vi oss och sov någon timme.  När Theo vaknade var han lite piggare och han fick behålla det han drack och det lilla han åt vilket knappt var någonting...   så sent på eftermiddagen fick vi åka hem, men blev han sämre skulle vi ringa och åka ner.

Vad händer när vi kommer hem?? Jo han kräks men troligtvis för att han blev åksjuk och inte hade ätit något, kvällsmedicinen behöll han! 

Sen har han spytt ca 1 gång per dag förutom igår då han inte kräktes alls.. men magen är väl lite känslig..  och att få i honom medicinerna har inte varit det lättaste, det är för starkt har han sagt.. inte första gången han säger så efter att ha varit dålig...      Nu har han blivit förkyld och hostar som bara den.....

Vi då? Jag blev sjuk i Torsdags och var riktigt dålig på fredag morgonen, men Peter och Nora har klarat sig, peppar peppar... 

Hoppas att vi klarar oss resten av vintern......

Det här med att skaffa barn eller inte....   vill man ha barn, inte ha barn, kan man få barn? 

Man tar för givet att man kan få barn, att det är hur lätt som helst, och att alla vill ha barn..... 
Men riktigt så är det ju inte....   alla som vill bli med barn lyckas inte, och det finns människor som inte vill ha barn, meeeen nääääääääääääää gud, klart alla vill ha barn, dom vet bara inte om det än...  Haha, näe så är det inte, vissa vet att nä jag kommer aldrig vilja ha barn.

- Nu är det väl ändå dags att ni skaffar er en liten!

- Det är väl klart att ni ska ha barn, dom skulle bli så söta!

- Alla vill ha barn, det är såååååååååååå mysigt!

Ni har säkert fått höra eller kanske rätt av sagt så själv någon gång!?!?!

Varför ska man då försöka övertyga dom? Ett argument är att dom kommer bli ensamma på ålderns höst och att dom är själviska...  

Sen har vi dom som försöker bli med barn men det lyckas inte, och lyckas det så har dom oturen att få missfall... och så fortsätter cirkeln...   

Men att skaffa barn måste vara något av det mest själviska här på jorden, att ha någon/några som älskar en villkorslöst? Som tycker du är bäst (iaf dom första åren   ) ............................  Att ha några som hälsar på oss när vi blir gamla, även om det är artighet och inte fri vilja!!!

Själviskt att skaffa barn när den här världen bara blir sjukare och galnare (är galnare ett ord??) Att sen anklaga folk att vara själviska för att dom inte har skaffat barn utan att ta reda på varför, om dom ens vill ha barn eller om det bara inte går..........  Näe usch...........   

Så var försiktiga innan ni vräker ur er såna idiotiska kommentarer...   

I slutet av September fick vi göra ett besök till Bollnäs Sjukhus med Nora.

Jag hade precis satt mig för att kolla på Svenska Hollywoodfruar när jag hör ett panikskrik från Noras rum, skyndar mig dit och frågar vad det är..   Jag har ont i näsan säger Nora, varför då frågar jag...   jag har stoppat in en pärla där...    Upp med Nora och in i badrummet så jag fick se hur långt in den satt.. och ja, långt in var den..

Ringde Peter och förklarade läget.. ringde sen 1177 och frågade om råd.. och där tyckte dom att vi skulle åka till akuten i Bollnäs och få ut den med tanke på att det var risk för att den flyttade på sig och satte sig i luftvägarna..     Bara ringa farmor som fick komma över och passa Theo..

På vägen till Bollnäs sade Nora att vi inte skulle säga att hon stoppat in pärlan utan att den bara kommit dit av sig själv..   haha tokunge!!!

Väl på sjukhuset så fick vi träffa en doktor och han frågade om vi gjort föräldrakyssen.. vilket vi inte visste vad det var så han förklarade: när man stoppat nåt i näsan kan man hålla för den näsborre som är fri och blåsa luft in i barnets mun...   det gäller att täcka barnets mun med sin mun och ta i...                  Kan ju säga att det gick ju sådär först.. Nora ville inte vara med på noterna utan hon ville hem och sova för hon var trött!  Jag provade först på Nora men fick inte till det så Peter fick försöka gång på gång... till slut sade läkaren att lyckas det inte nu skickar vi er vidare till Hudik...  så Peter fick göra ett sista försök och då, då kom pärlan ut....   Hallelulja!!!  

Lättade var vi och Nora blev glad för hon fick ju glass av personalen på akuten!!!  Sen var det bara att åka hem...

Och jag hoppas hon lärt sig nu att man stoppar inte saker i näsan.....

Hon har varit öm i näsan ett par veckor men det är inte så konstigt då hon blödde lite när hon haft in pärlan...

Tokunge   

Nu är det ju som tur är längesen Theo var sjuk men så igår... fick han feber och blev dålig.... hade strax över 39grader och kräktes lite...   Kan ju säga att det inte var kul att vara tvungen att åka och jobba men det gick (chefen var borta så jag kunde inte be henne hoppa in istället)    Tur att det var kortdag!

Theo var helt slö och ville varken äta eller dricka, men uttorkad blev han som tur var inte... men den där jäkla oron när han blir så, ska det bli sjukhusbesök eller inte!?!?  Den är inte rolig....     Sov dåligt inatt då man vakade över Theo... men nuså är han bättre.. har smaskat saltiner och choklad :-)  Fortfarande lite kämpigt att få i honom medicin, var lika igår...                  Och det är ju som sagt livsviktigt att han får sin medicin!

Och jag slängde ut en förfrågan igår på Facebook om det var någon som kunde gå och handla frukost åt mig då jag inte hann med det innan jobbet, och gulliga Sofie kom till undsättning... hon stack iväg och köpte keso, solroskärnor, frysen frukt, banan och sesamkex och gjorde i ordning en energiboost åt mig, Tack tack snällaste du, behövde verkligen den energin som det gav           Tack för att du finns!!!    

Jag blir alltid lite klen när Theo blir sådär... just tankarna på att han ska bli så dålig att det blir sjukhusbesök är jobbiga... vet ju att han får vård men ändå.. vill inte att det ska gå så långt men inte mycket att göra åt när han kräks och inte får behålla medicin.. då är ju sjukhusbesök det enda som hjälper....    Då kommer tårarna lätt!!!

Vill avsluta med ett härligt gäng, jag älskar det här gänget- The Big Bang Theory!!! Här kommer det bloopers från säsong 3! Älskar Jim Parsons som spelar Sheldon!!! BAZINGA!!!

Kram

I lördags fyllde Theo 3år............   lillkillen börjar bli stor!!!  Han fick en toppendag med mycket tårta och mycket presenter....   Tack alla ni som kom och firade!!!   

     Vår älskade gokille!!!!!            

Peter har ju oxå fyllt år så det var ett gemensamt födelsedagskalas vi hade för honom och Theo!!! Allt som allt en bra dag... ja Nora var lite missnöjd över att det var gröna tårtor... det var ju inte alls bra tyckte hon!!!!     Och köpebröd var det för nästan hela slanten... snoddaskaka och tårtorna hade jag gjort själv.....   tiden fanns inte till för att baka.... 

Kram

Vaknade strax före sju i lördagsmorse då Theo ropade... gick som vanligt in och hämtade honom och lade han i vår säng, han sade att han ville ha välling så jag gick och fixade det men han hade nästan somnat när jag kom in med den.  Jag lade mig och sen hörde jag att Theo snuttade väldigt på nappen men tänkte inte så mycket på det...  efter en stund vänder han sig om och så börjar han att rycka... jag tittar upp på honom och ser att det är något som inte står rätt till med honom - hans ögon är med men ändå borta och han är helt stel och rycker..   jag och Peter flyger upp och säger att vi måste ringa sjukrådgivningen.. men innan jag slagit numret dit säger jag att nej, vi måste ringa 112 vilket jag gör... pratade med 112 och dom skickar ambulans....  Peter ringer sina föräldrar som kommer över och hämtar Nora och då kommer 2 stycken ambulanser... Ambulanssjukvårdarna kommer in och så ger dom Theo nånting i näsan som gör att han slutar krampa...  dom frågar lite om Theo och vi berättar att han har Cah och att han går i Gävle och att hans läkare har sagt att vi ska till Gävle om han blir sjuk...   Ena ambulansen åker när det lugnat sig och vi får sätta oss i den andra som ändå kör upp oss till Hudik.

Väl inne på akuten i Hudik tar dom blodsockret (jag ber om ursäkt om jag säger fel men jag kan inte alla termer) och det visar sig att det är jättelågt - 1,2 och då blir det full fart där inne.... kaos, nästan lite panikartat...  dom försöker sätta infart men Theos kärl går sönder... dom ringer narkosen som kommer och även barnläkare som kommer ner........ dom sticker sönder Theo innan dom lyckas ge honom glukos som gör att han vaknar till men då säger en av dom att han ser ut att krampa igen för ögonen fladdrar omkring...  men efter en stund så vaknar han till liv ordentligt och man ser att han är med i ögonen.  Vi flyttas upp till barnavdelningen och där tas det prover och efter nästan 6 timmar så får han äntligen dropp!      Och den kvinnliga doktorn som var där tyckte jag inte om, riktigt barsk - okej om hon är det mot mig men att vara så mot Theo... näe .. och så skäller hon nästan ut mig när hon säger att Theo måste få sin medicin när han ska ha den.. det är vi som bestämmer och inte han.   Men herregud, det vet väl vi oxå...  och det är en liten kamp ibland att få i honom och det tar tid ibland men i sig får han....    

Och vi vet att det är viktigt att han får sin medicin på sina tider, fan, vi har hållt på med det här sen Theo var 1 vecka gammal............

Och så frågar dom oss hela tiden varför vi åkt till Hudik.......... men jisses, jag säger att vi sade till ambulansen att han går i Gävle men dom tycker att vi kan åka till Hudik då han slutat krampa....  Jag ska höra med hans läkare om man kan göra så att om det blir akut med Theo att det står hos 112 att han ska till Gävle. Vet inte om det går men ska höra....

I alla fall så blir han bättre.. ja han spyr ordentligt 2 gånger på lördag men på kvällen får han behålla allt han äter.. och likaså på söndagen...   under tiden vi är där tar dom och kollar blodsockervärdet ofta för att se hur det ligger...  

 Och jag kan tala om att Theo tyckte det var skönt att få komma hem igår kväll, han tjatade hela tiden på att få åka hem!!!  

Orsaken då??  Han spydde på fredagkväll och då han hans kropp inte med att ta upp medicinen... vi har fått order att spyr han inom en timme så ger man honom ny dos men nu är det att spyr han inom två timmar efter medicinering så ger man honom ny dos.  Så jag hoppas verkligen att det inte händer igen....  

Jag är så glad över att han ropade på oss på lördagmorgon, tänk om han legat kvar och inte sagt något och jag och Peter fortsatt sovit.. då hade vi inte märkt att han legat i sin säng och krampat...  hur hade det gått då???? Vill jag inte ens tänka på.....................................

Nu är han piggare och vi försöker ta det lugnt.... hans kortisondos är fördubblad några dagar framåt för att hans kropp ska återhämta sig riktigt!!!

Och det gör så ont när det absolut värdefullaste man har är sjuk..........  och jag är förvånad över att jag ändå var så lugn i helgen...........  men jag känner att det börjar komma ikapp.... 

    Och jag vill tacka för att fina och omtänksamma sms och kommentarer på facebook, tack så mycket, ni vet inte hur mycket det betyder        Att känna det stödet, tack tack tack!!!!

Jaha, jag hann knappt skriva klart förra inlägget innan Theo spydde igen  , och sen låg han på magen en stund och gnydde..... min lilla älskling!  Fick i honom lite lite välling med medicin som han fick behålla.  Nu ligger han däckad igen i sängen efter att ha varit upp och fått i sig lite frukost......... 

Jag grät när jag ringde min chef och berättade att det blev ändrade planer idag........  istället för jobb vara hemma och passa Theo! Och då kanske någon ställer sig frågan : Är inte Peter hemma och kan hålla koll på Theo? Jo det är han men vi vill bägge vara hemma utifall det blir så att vi blir tvungna att åka ner till sjukhuset i Gävle! När Theo är "vanligt" sjuk eller vad man ska säga så är vi inte hemma bägge två men när det blir såhär så känns det bäst och tryggast att vara två!!!

Och jag hatar att jag blir så gråtmild så fort Theo är så här......   gaaaaaaaaaaaaaaaaaah.....

   Måste ge en eloge till Nora som är så duktig och hanterar det här så bra!!!!     

Kram